Jag vill bara börja med att säga att de flesta jag känner har föräldrar, som älskar dom, som kommer hem varje kväll och är tillsammans, men så är det inte för mig. För att min mamma och pappa är skilda, men är fortfarande vänner, och min pappa bor inte ens här i Sverige, jag har 2 halvsyskon som är 19 & 20 år gamla, och dom vet fortfarande inte att jag existerar, min mamma jobbar i Sthlm, som läkare. Vilket gör att när hon precis ska åka hem så får hon 7 pacienter till, vilket kan resultera till att hon kommer hem jättesent och du har suttit och väntat hela dagen. Eller att hon kommer hem nästa dag, jättesent. I skolan har jag många kompisar, som stöttar mig o.s.v. Men när det gäller killar i skolan så är det inte så bra, sedan jag gick på dagis har killarna mobbat mig, p.g.a av att jag inte är svensk, är annorlunda, vill vara med killar. Jag är helt enkelt trött på att nästan alla killar i min skola ska dominera och ta plats, synas, vara först med allt, ha det bäst, bli mera uppskattade av lärarna, tränga sig hur mycket dom vill, vara bäst, coolast, tuffast, snyggast, och modigast. Men så fort en tjej kommer in i rummet, då börjar dom hålla på! (Detta är ord som jag och andra tjejer i min klass får höra, dock så får jag inte höra alla) Jävla kines, hora, cp, ingen vill ha dig, idiot, pucko, fetto, flodhäst, tönt, ADHD unge, jävla turk, nörd, listan kan göras väldigt lång, och min tanke är att jag ska skita i vad andra killar säger, och bara ta hand om mig själv, och fokusera på mitt och inte svara på dumma frågor, 2 bra citat